Fullt upp!

Har jobbat mycket senaste veckorna. Mer än vad jag egentligen orkar känner jag i kroppen. Dethar varit superkul, men jag måste nog lyssna lite på min kropp... Surt att det måste vara så tyvärr. 
 
Det som tagit mest stryck är händer, nacke axlar, bröst och rygg. Känns som jag skulle vilja spruta in smörjmedel här och var. Stelhetskänsla och molvärk hela tiden. Sånt e livet just nu :( 
Har pysslat ute i trädgården oxå och gjort allt sånt där nödvändigt hemma. 
 
Nu vill jag bara att det ska bli grönt i trädgården och börja blomma :)
 
Jo så har jag köpt ett gel som är kylande. Tänkte jag skulle prova det på bröst, nacke och bröstrygg. 
Har hört att kyla kan vara bra mot inflammationer. 
 
Snart är det dags för jobb & jag är skittrött... Har sovit helt ok och ganska många timmar. Men det är bara så att dessa dagar med trötthet kan komma närsom helst oavsett hur man skött sig kroppsligt. Så idag skriker kroppen efter socker tyvärr :( Än så länge har jag hållt mig. Men vi har lite cola i kylen.......
 
Hoppa ni har haft det bra & att läget är under kontroll :)
 
Kram så länge alla!
 

Jobbeli jobb

Har nu jobbat varje dag i någon vecka i ca 3-4 timmar per dag. 
Jag står och går i ca 3 timmar.... Ja det känns i ländryggen och i axlar,nacke och bröstrygg. Knän och fötter med.
När jag sorterar så gör även armar och händer mer ont...
Men jag tycker det är kul. Och så känner jag att jag klarar av det även om det gör ont. Känns som jag vinner lite över kroppen. Sjuk känsla att man tävlar över sig sälv liksom.
Det är inte kul och jag har glömt värkisarna flera gånger hemma! Hur f_n kan jag göra det undrar jag varje gång.
Så det blir att ta direkt när jag kommer hem. 
 
Men jag har märkt att det har blivit värre i händer och knä och fötter. Vad ska man göra åt det? Ja kanske gå till läkarn... Men blä jag vill inte. 
 
I helgen tyckte jag det vore roligt att prova cykla på ena barnets cykel.... Ingen bra ide. direkt efter protesterade vänster si-led med hugg och värk ner i skinken. Dras fortfarande med det. Molvärken är jag van vid, men såna där hugg och värre värk håller jag under kontroll genom att inte göra så mycket ansträngande för bäckenet. 
 
Ljumskarna har blivit bättre :) känner dock att det är på gränsen liksom. skulle jag få för mig att hoppa hopprep igen så skulle jag vara tillbaka på samma ruta. Är väldig öm över ljumskarna och pubisleden eller vad den nu heter mitt fram på bäckenet. 
 
Så man lär sig under tidens gång vad man klara och vad man får mer ont av. Och läget förändras heeeeellllllllllaaaaa tiden. 
 
Jag är glad att jag mår hyfsat bra i knoppen trots allt. Men ibland undrar jag hur mycket man klarar av. Klarar jag av att något mer häner i mitt liv? Tanken slår mig att nä jag pallar inte. Sen tänker jag att jo det gör jag nog, har jag klarat så här mycket så borde jag klara mycket mer. Sen har jag börjat tänka att jag kan inte styra över saker som jag går och oroar mig över. man får ta det den dagen det kommer om den dagen kommer. försöka koppla bort oro och ångest liksom. Lättare sagt än gjort många gånger....
 
Hoppas ni har det bra! Kram så länge!

malinsminnen.blogg.se

En blogg om min resa med ett instabilt bäcken med förändringar i si-lederna-bechterews ankyloserande spondylit. En blogg om man tankar, känslor och allt. Livet!

RSS 2.0