Båttur, träning mm

Blir en båttur imorgon :) det är alltid skönt att komma ut på sjön. Mysigt som bara den. Dock har jag problem med i och ilandstigningarna så jag blir väldigt orolig när det blir som att man måste ta väldigt långa, eller breda steg liksom. Vill verkligen inte få ondare. Har ju gett upp mkt av träning just pga av värken tyvärr. Promemader max 20 min typ. Övningar på pilatesboll har visats sig vara rena tortyren för bäckenet. Glömer aldrig när sjukgymnasten gav mig några enkla övningar på bollen och jag höll pånatt knäckas totalt, ville bara ligga ner och gråta och psikiskt så kände jag mig så jävla otillräcklig för mina barn och familj så jag utsätter varken mig eller dem för det igen. Kunde va tvungen att gå iväg för att gråta för jag hade sån värk. Och kände sån enorm hopplöshet för ingen verkade tro eller hitta något fel. Eller så sa man att man inget kunde göra förutom sjukgymnastik som bara gjorde allt värre. Snacka om att man blev deprimerad. Tex så kan jag men får enorm värk i ländryggen och bäcken av att duscha av barnen i badkaret bara. Då handlar det om max några minuter. Ni som oxå har barn känner ni igen er i detta? åh nu hopoas jag så innerlogt att jag kommer få hjälp av ryggkliniken. Fasar för att dem ska säga att det inte är något fel typ.... Kram kram så länge

Läkarbesök uppskjutet men det är helt ok! Långt och rörigt inlägg!

Fick ju en kallelse till kitten av augusti till ryggkliniken och där i stod det att jag skulle få remiss till deras röntgenavd. Innan. Bara det att röntgentbokningen vart efter... Så ringde jag röntgen och de hade ingen tid. Blev tillsagd att boka ett senare möte med läkaren. Inga problem tänkte jag, men han hade inte tid förens i oktober. Jag bara kände hur kinderna blossade upp och tårarna var på väg. Försökte komma på lösningar som bekosta röntgen själv hos drop in röntgen i odenplan, men så säger sköterskan att hon skulle kolla en sak och så ringer hon upp och säger att jag kan få en tid 4 dagar efter röntgen! Fatta lyckan. Doktorn hette Anders Wallin, tror jag, någon av er som träffat honom? Och egentligen passar det mkt bättre för då har jag skolat in yngste sonen på dagis och jag kan helt tänka på mig då. Känns lite skumt, men jag har varit mammaledigi över tre år! Så efter augusti har jag en del att ta tag i. Bäckenet, kroppen i allmänhet. Vill operera ögonen bla. Kanske se mig om efter ett nytt jobb. Kolla upp detta med fibromyalgi. Känner mig skeptiskt till det då jag jämt har ont på samma ställen och ha fått höra att smärtan förflyttar sig rätt så ofta. Har ju inte blivit så mkt inlägg men detsto längre nu :) vi har varit ute med båten bla till gällnö, lådna och vikar runt omkring. Funkar toppen med barnen. Men tack gode gud för flytvästen. Båda barnen har ramlat i några gånger. De har typ stått stila och så plötsligt tappat balansen och plupps i. En dag hade jag väldiga problem med hugg i framfogen av bäckenet. Men sen så försvann det. Konstigt det där. Känner av bäckenet i bak när jag simmar :( och då simmar jag endast kanske 5-10 simtag fram och tillbaka till badbryggan. Nu till något helt annat. Läste i veckan att en kille blivit huggen av en okänd man som gått in i lägenheten. Killen vaknade av att mannen stod framför honom och han sa hej varav killen sa hej, vem är du typ. Då sa mannen kan du hjälpa mig. Killen sa med vad då och då högg han. Skitläskigt men tyvärr sant. Han hade skrattat och sagt att nu ska du dö för jag är en psykopat. Killens mamma hade vafit i tvättstugan och när hon kom hem igen hade mannen gått in i köket och killen hade lyckats låsa in sig på toa och när mamman kom hem öppnade han toa dörren och drog in mamman. Sen hörde de honom gå och då hade mannen gått vidare och huggit ihjäl en 83 årig kvinna. Då kom polisen som sköt mannen till döds. Och jag kan säga att jag tycker att ibland ska polisen ha rätt till såna åtgärder. Inget snack om saken. Tycker så synd om de anhöriga till alla bara. Och det trauma som det skapar hos de överlevande är inte lätt att ta sig igenom, hoppas de får bra hjälp. Sorry att allt blir sammanhängande men det blir så när jag skriver fr paddan. Vet ej varför. Hoppas ni alla har en bra och skön semester! Kram

Är så glad att fått en remiss!

men även om jag är väldigt glad så är ja orolig över att man inte ska kunna hjälpa mig. Borde inte oroa mog men det är något jag gjort väldigt mkt med tanke på framtida jobb mm. Känns omöjligt att både stå och sitta längre perioder. Sova är ju inte heller så skönt för bäckenet. Men det ska trots allt bli väldigt skönt att få veta vad som är fel. I helgen var vi på skärgårdsfestivlen och jag ja JAG var uppe till 3 på morgonen. Dansade, pratade och hade det jättetrevligt. Dock var det jobbigt med bäckene, men jag kände vad fan nu skiter jag i det och ahr roligt. Dagen efter tänkte ja om det var värt huvudvärk och mer värk i kroppen, men jagvkom fram till att det var det. Man blir nog så låst när man har ont så en partykväll är man värd ;) har inte partat så på säkert 5 år så de var på tiden :) hoppas ni unnar er ibland oxå. Kram

malinsminnen.blogg.se

En blogg om min resa med ett instabilt bäcken med förändringar i si-lederna-bechterews ankyloserande spondylit. En blogg om man tankar, känslor och allt. Livet!

RSS 2.0